Jag måste hej, jag måste hejda mig…

Ni som har/läser Quiltmagasinet kommer kanske ihåg ”mysterie-quilten” Sommarsolstånd från förra hösten/vintern?
Så här blev tidningens slutresultat:

Jag förälskade mig i den och kanske framförallt det yttersta tyget… – inte så smart kanske med tanke på att att det är en quilt tänkt att göra av det man redan har hemma.

Jag följde mönstret ganska väl till en början men i morse kom jag på att jag hade 4-rutorna liggande sen ett annat projekt. På med dessa. Då var läget enligt ovan.

Kunde inte hålla mig utan fyllde på med en smal blå-vitrandig bård och sedan detta tyg. Inte helt färskt! Undrar vilket årtionde det kan vara?

Just nu är läget så här:

Skulle haft en bredare bård men gjorde fel. Precis samma fel som sömmerskan till orginalet förresten. Skulle göra formen mer avlång och alltså ha en bredare bård uppe och nere än på sidorna. För att lura ögat och få det att se ännu mer avlångt ut kan man sy på uppe och nere först och sen på sidorna men då tog jag den smala bården och sydde på uppe och nere. Det verkar sitta djupt rotat att alltid börja med de smalaste bitarna för att inte riskera att tyget inte räcker på längden. Hade inte tyg att göra om och göra rätt så jag fick göra en smalare bård än tänkt och lika bra det för nu börjar det bli onödigt stor. Därav rubriken på detta inlägg.

Tror att jag ska ha ytterligare en bård i lite varmare färg och sen på med ”läpparna” uppe och nere enligt originalet.

Jättekul att sy på det här viset här tycker jag. Ibland får den ligga ett tag för att kunna se på den med nya ögon. Jag har slutat läsa mönstret och titta på originalet för jag kände att jag blev för låst vid det och hade svårt att hitta passande tyg hemma.

Får se hur slutresultatet blir. Sykamrater sade ”blä” när de såg originalet och mitt mål är att de åtminstone ska tycka den är helt ok.